Av Brody Olafson

Vad är hyperakusi?

1938 myntade H. B. Pearlman termen ”hyperacusis” när han studerade ansiktsförlamning och beskrev det som en ”ökad känslighet för ljud” (st. 1). Under de följande årtiondena, när mer forskning gjordes om hyperakusi, uppstod en mängd nya och ibland motstridiga definitioner som omfattade termer som ”ökad medvetenhet, överkänslighet, högljuddhet, obehag, hyperreaktivitet, intolerans, fonofobi, irritabilitet, misofoni, irritation, rädsla och smärta” (Tyler et al., 2014, s. 403). Dessa olika definitioner kan göra det svårt att förstå hyperakusins komplicerade och mångfacetterade natur. Lyckligtvis genomförde dr Richard Tyler och hans kollegor vid University of Iowa en omfattande litteraturgenomgång av tidigare forskning om hyperakusi i syfte att kategorisera dess olika underkategorier. De identifierade fyra distinkta underkategorier: högljuddhet, irritation, rädsla och smärta, som kan påverka individer enskilt eller tillsammans.

Högljuddhetshyperakusi

Den första underkategorin, känd som högljuddhetshyperakusi (eng. loudness hyperacusis), kännetecknas av en förstärkt uppfattning av ljud, vilket resulterar i att ljud uppfattas som betydligt högre än vad ett friskt hörselsystem normalt skulle registrera (Tyler et al., 2014, s. 403). Personer som lider av denna underkategori kan uppvisa ett spektrum av reaktioner, som sträcker sig från milt obehag vid vanliga ljudnivåer till att vara helt funktionshindrade. I allvarliga fall kan t.ex. ljudet av en tappad penna uppfattas som ett pistolskott, rinnande kranvatten kan låta som ett vattenfall och även tysta viskningar kan upplevas som genomträngande skrik.

Pollard (2019) rapporterar att den rådande konsensusen tillskriver högljuddhetshyperakusi till den centrala förstärkningsmodellen (st. 11), som Auerbach et al. (2014) förklarar beror på en funktionsstörning i det centrala hörselsystemet till följd av buller eller ototoxisk läkemedelsinducerad sensorineural hörselnedsättning. De menar att denna funktionsstörning leder till minskad nervaktivitet från hörselsnäckan till det centrala hörselsystemet, vilket leder till en förstärkning av de uppfattade ljudnivåerna (s. 1-2). Det är viktigt att notera att även om detta är den primära teorin som förklarar utvecklingen av högljuddhetshyperakusi, så har den inte definitivt bekräftats och det kan finnas andra mekanismer som är inblandade.

Irritations- och rädslohyperakusi

Tyler et al. (2014) beskriver två olika former av hyperakusi, som har sin grund i känslomässiga reaktioner på ljud snarare än fysiska förnimmelser. Den första är irritationshyperakusi (eng. annoyance hyperacusis), som är en reaktion på vissa ljud som kan leda till ”irritation, ångest och spänning” (s. 404, citerat i Urnau & Tochetto, 2011). Till exempel kan ljud som gråtande bebisar, trafikbuller, lövblåsare och så vidare utlösa dessa känslomässiga reaktioner. Även om många människor tycker att vissa ljud är irriterande upplever personer med irritationshyperakusi att obehagliga ljud är mycket mer ”genomträngande eller ihållande” (Tyler et al., 2014, s. 404) jämfört med den allmänna befolkningen.

Den andra känslomässiga underkategorin är rädslohyperakusi (eng. fear hyperacusis), som kännetecknas av en stark aversion mot vissa ljud, vilket leder till förutseende reaktioner hos de drabbade; detta kan yttra sig i att man aktivt undviker platser där dessa ljud sannolikt kommer att förekomma (Tyler et al., 2014, s. 404). Till exempel kan en person med rädslohyperakusi undvika folktäta restauranger på grund av rädsla för plötsliga höga ljud, t.ex. klirrande porslin eller högljudda samtal. Det är värt att notera att dessa två former av hyperakusi ofta samexisterar och ofta kan utvecklas efter upplevelser av högljuddhetshyperakusi eller smärthyperakusi (Salvi et al., 2022, s. 2).

Smärthyperakusi (noxacusis)

Slutligen är det viktigt att betona att smärthyperakusi (eng. pain hyperacusis), även känt som noxacusis, är den minst undersökta och minst fullständigt förstådda underkategorin av hyperakusi (Pollard, 2019, st. 1). Enligt Tyler et al. (2014) orsakar detta tillstånd att individer upplever öronsmärta som svar på ljudnivåer som ligger betydligt under den typiska smärtgränsen, som börjar vid 120 decibel (s. 404). Vanliga ljud, som fågelkvitter, människor som samtalar eller musik som spelas, kan framkalla smärta hos personer som lider av noxacusis. En nyligen genomförd undersökning av Williams et al. (2021) visar att de som lider av smärthyperakusi i allmänhet beskriver sin smärta som en brännande, huggande, molande eller bultande känsla, som kan uppstå antingen omedelbart efter exponering för ljud eller ibland timmar senare (st. 27). Undersökningen visade vidare att jämfört med högljuddhetshyperakusi rapporterade personer med smärthyperakusi ”en högre frekvens av tillfälliga symtomförsämringar (dvs. ”setbacks”), mindre upplevd symtomförbättring över tid, svårare samtidiga huvudvärksbesvär och minskad nytta av ljudterapi (st. 3).

Forskningen om de mekanismer som orsakar denna försvagande smärta befinner sig i ett tidigt skede, men det finns flera teorier om hur den kan uppstå. Till att börja med är det möjligt att högljuddhetshyperakusi på katastrofala nivåer kan orsaka att ljud är så höga för individer att de uppfattas som smärtsamma (Auerbach et al., 2014, s. 1). En annan möjlig mekanism skulle kunna vara onormala sammandragningar av tensor tympani-muskeln efter en akustisk chock eller trauma som har potential att orsaka en rad problem, inklusive smärthyperakusi (Norena et al., 2018, st. 19). För det tredje föreslår Liu et al. (2015) att nyligen upptäckta afferenta neuroner av typ II i innerörat kan aktiveras på grund av skador på hörselsnäckan, vilket resulterar i att ljud blir skadliga (s. 14723). Smärthyperakusi är ett mycket komplext fenomen, och det är troligt att olika mekanismer, både kända och okända, bidrar till den smärta som de drabbade upplever.

Slutsats

Att få insikt i de olika underkategorierna av hyperakusi är en viktig grund för att rikta forskningsinsatser som syftar till att avslöja de underliggande mekanismerna och utveckla effektiva behandlingar för dessa tillstånd. Lika viktigt är det att personer med hyperakusi bekantar sig med dessa underkategorier eftersom det kommer att ge dem en exakt förståelse av deras tillstånd och underlätta mer effektiva hanteringsstrategier. Även om en fullständig förståelse av hyperakusi och dess mekanismer fortfarande är långt ifrån fullständig, erbjuder denna omfattande litteraturöversikt en stark grund för framtida forskningsinsatser.

Referenser

Auerbach, B. D., Rodrigues, P. V., & Salvi, R. J. (2014). Central gain control in tinnitus and hyperacusis. Frontiers in Neurology, 5, 206–206. https://doi.org/10.3389/fneur.2014.00206. 

Liu, C., Glowatzki, E., & Fuchs, P. A. (2015). Unmyelinated type II afferent neurons report cochlear damage. Proceedings of the National Academy of Sciences, 112(47), 14723–14727. https://doi.org/10.1073/pnas.1515228112.

Noreña, A. J., Fournier, P., Londero, A., Ponsot, D., & Charpentier, N. (2018). An integrative model accounting for the symptom cluster triggered after an acoustic shock. Trends in Hearing, 22. https://doi.org/10.1177/2331216518801725.

Perlman, H. B. (1938). LXXIX hyperacusis. Annals of Otology, Rhinology & Laryngology, 47(4), 947–953. https://doi.org/10.1177/000348943804700408. 

Pollard, B. (2019). Unraveling the mystery of hyperacusis with pain. ENT & Audiology News, 7(6). https://www.entandaudiologynews.com/features/audiology-features/post/unravelling-the-mystery-of-hyperacusis-with-pain.

Salvi, R., Chen, G.-D., & Manohar, S. (2022). Hyperacusis: Loudness intolerance, fear, annoyance and pain. Hearing Research, 426, 108648–108648. https://doi.org/10.1016/j.heares.2022.108648. 

Tyler, R. S., Pienkowski, M., Roncancio, E. R., Jun, H. J., Brozoski, T., Dauman, N., Andersson, G., Keiner, A. J., Cacace, A. T., Martin, N., & Moore, B. C. J. (2014). A review of hyperacusis and future directions: Part I. Definitions and manifestations. American Journal of Audiology, 23(4), 402–419. https://doi.org/10.1044/2014_AJA-14-0010.

Williams, Z. J., Suzman, E., & Woynaroski, T. G. (2021). A Phenotypic Comparison of Loudness and Pain Hyperacusis: Symptoms, Comorbidity, and Associated Features in a Multinational Patient Registry. American journal of audiology, 30(2), 341–358. https://doi.org/10.1044/2021_AJA-20-00209.