Jag fick tinnitus för första gången för ungefär 20 år sedan, efter att ha varit trummis i ett band. Lyckligtvis försvann den efter två år.

Min nuvarande resa med tinnitus och hyperakusi började den 6 juni 2020, en timme efter att ha tagit bensodiazepiner, trazodon och postoperativa smärtstillande läkemedel. Detta ledde till brutal tinnitus och ett knäppande ljud som syrsor i mitt högra öra. Till och med att gnugga en kudde orsakade ringningar i mitt öra.

På ett onlineforum för personer som tar bensodiazepiner finns det hundratals personer som rapporterar samma problem efter långvarig användning av bensodiazepiner. Jag frågade min dåvarande psykolog, som berättade att hennes partner var ”expert” på tinnitus. Hon lade ingen vikt vid det och sa att det oftast försvann lika fort som det kom. Men jag visste att det inte var normalt på grund av min tidigare hemska tvååriga erfarenhet av tinnitus, och den här gången var det värre. Det lät som en trasig högtalare; ljudet förvrängdes med sprakande och poppande ljud. Det var inte som det var tidigare.

Detta var en fredag och eftersom jag hade en tid hos min läkare tisdagen därpå bestämde jag mig för att inte åka till akuten. När jag besökte min läkare och berättade om min tinnitus rådde han mig att åka till akuten för att träffa en öron-näsa-halsläkare. När jag sedan gick till ÖNH-läkaren sa han att jag borde ha åkt till akuten redan första dagen, eftersom ju tidigare ett plötsligt problem som detta behandlas, desto bättre är chanserna att bli återställd. Han skrev ut kortikosteroider och B-vitamin till mig. De gjorde ett hörseltest och det visade sig att jag hade förlorat hörsel på höger öra jämfört med det andra örat. Dagarna gick och ingen förbättring skedde.

ÖNH-läkaren sa att om jag ville kunde jag prova en intratympanisk steroidinjektion. Men han sa också att han inte kunde garantera att det skulle göra mig bättre och att det kanske till och med skulle kunna förvärra situationen, så jag bestämde mig för att inte göra det.

Ända sedan jag tog dessa läkemedel tål jag inte vissa toner och alla ljud över 60 decibel. Jag hör också som om jag har en trasig högtalare som låter förvrängd. De flesta röster stör mig, antingen på grund av tonläget och/eller för att det är människor som är vana att tala mycket högt. Jag tycker ibland att det är väldigt jobbigt att sitta i möten med fler än två personer eftersom de tenderar att prata högt. Ibland störs jag till och med av min egen röst när jag talar högt.

Skällande hundar är en riktig plåga för mig. Hundar har just den rätta tonen som stör mig och en mycket hög decibelvolym. Tyvärr bor jag i ett område med många hundar som tillbringar hela dagen och natten med att skälla, oavbrutet.

Jag arbetade tidigare inom byggbranschen, men nu försöker jag undvika det eftersom det är omöjligt att inte utsättas för höga, gälla ljud, t.ex. från slipmaskinen eller cirkelsågen. Tyvärr kan jag inte helt sluta på mitt jobb eftersom jag inte har lyckats hitta något annat.

Den enda förbättring jag har haft under dessa dryga två åren är när jag lyckas vila och sova 8 timmar, vilket på grund av mina sömnsvårigheter och min ångest, och att jag är omgiven av skällande hundar dygnet runt, i princip är omöjligt.

All exponering för höga ljud på nära håll under lång tid förvärrar mina symtom, så alla förbättringar som jag kan ha haft efter månader av förhoppningsvis god vila och att inte utsättas för ljud kan försvinna på några sekunder, och sedan är jag tillbaka där jag var i början.

Innan detta lärde jag mig att spela flöjt. Men nu är jag rädd för att spela på den. Att vissla har blivit något som jag inte längre tycker om.

Jag träffade en gång en man som frågade mig varför jag använder öronproppar och han sa att han hade haft samma problem i två och ett halvt år efter en surfingolycka och lyckats övervinna det. Jag hoppas att det en dag kommer att läka för mig som det gjorde för honom.

Tack för att du läste min berättelse och förhoppningsvis kan den bidra till att öka medvetenheten om dessa hörselproblem.